Jag kommer sticka ut hakan lite här och säkert göra en och annan irriterad.
En barnpsykolog hävdar att barn går för långa dagar i förskolan och att det behövs en reglerad maxtid för barn i förskolan. En representant för föreningen Enastående Föräldrar menar att detta riskerar att ytterligare marginalisera ensamstående föräldrar.
Båda dessa argument är definitivt valida och det finns säkert en och annan familj som skulle kunna korta sina barns dagar i förskolan om korta dagar ska ses som ett ideal att sträva mot. Många föräldrar skulle antagligen hävda att detta ideal redan finns och som medlem i ett antal förskolegrupper på Facebook ser jag ofta pedagoger diskutera huruvida föräldrar borde hämta tidigare och/eller lämna senare och hur synd det är om barn som har långa dagar i förskolan.
Men nu undrar jag, om pedagoger tycker synd om barn i förskolan, för att de är i förskolan, hur känner pedagogen inför sitt jobb då? Vårt uppdrag i förskolan är, bland mycket annat, att ge barnen en meningsfull vistelse och en väl avvägd dagsrytm. Det här är inget vi behöver en väldig massa pengar till eller fler personal eller färre barn, utan det här är något som varje pedagog, förskola och förskoleenhet behöver diskutera och som, i de allra flesta fall, går att ordna utan större problem om bara viljan finns. Det handlar om att ge barnen möjlighet att varva ner under vilan, men också, eller framför allt, det som brukar debatteras, nämligen morgon- och sena eftermiddagsrutiner. Om vi pedagoger tycker synd om barn som lämnas tidigt och/eller hämtas sent så måste VI se till att omstrukturera dagarna så det blir bra för de barn vi har i vår förskola. Vi kan inte, får inte och ska inte ifrågasätta, skuldbelägga och döma föräldrarna för att de har behov av att lämna sina barn hos oss.
I artikeln ovan menar representanten för föreningen Enastående Föräldrar att ett maxtak för vistelsetid i förskolan slår hårt mot ensamstående föräldrar. Jag kan komma på andra utsatta grupper också som skulle drabbas hårt; asylsökande familjer, familjer som kämpar för att kunna få ett liv i Sverige, låginkomsttagare, sjukskrivna, personer med olika funktionsnedsättningar, skuldsatta… Grupper som många föräldrar och familjer i förskolor runt om i landet tillhör, utan att vi pedagoger vet om det, eftersom ingen människa vill blotta sin utsatthet. Och för deras, och deras barns skull, måste vi i förskolan vara professionella och göra vårt jobb! Möt barnen på morgonen och eftermiddagen, skapa relationer till alla barn på förskolan och erbjud meningsfulla aktiviteter under hela dagen, från öppning till stängning, så gör vi skillnad!
zandrama 