Varför har barnen i förskolan längre dagar idag än för 20 år sen?
Denna fråga ställdes i en facebookgrupp och det är naturligtvis en relevant fråga på många sätt. Psykologen i artikeln jag länkade till i mitt förra inlägg om vistelsetid oroade sig över barnens allt längre dagar i förskolan och att många barn går 50-55 timmar/vecka i förskolan. Samma bild har många pedagoger och den sprids flitigt både muntligt och skriftligt på internet, i personalrum och även bland föräldrar. Men stämmer den här bilden?
Enligt Skolverkets föräldraundersökning 2012 (2014) var barnens genomsnittliga närvarotid 31 timmar/vecka år 2012. 31 timmar per vecka är ungefär 6 timmar per dag, fem dagar per vecka vilket inte är farligt långa veckor, de flesta skulle nog hålla med om att det är helt okej veckor; barnen är med under hela dagen, äter lunch, vilar, äter mellanmål och går sen hem och hinner vara med sina föräldrar. Enligt många pedagoger och enligt artikeln jag länkade till i mitt förra inlägg om vistelsetider har dock barnens veckor blivit längre och utgångspunkten i det här inlägget är just den, barnens veckor i förskolan har blivit längre. Tyvärr finns det inte nationell statistik om barns närvarotider i förskolan tidigare än 1999, så jag får använda den statistiken, trots att det bara är 16 år sen. Skolverkets rapport 203 – Barns omsorg (2001) är den rapport som skrevs baserad på Skolverkets föräldraundersökning 1999 och enligt denna rapport var den genomsnittliga vistelsetiden i förskolan för barn 1-5 år 31 timmar per vecka, det vill säga samma som år 2012. Går jag in och tittar lite närmare på siffrorna i Skolverkets tabeller visar det sig att ungefär 13% av barnen i förskolan har längre veckor än 41 h år 2012 och motsvarande siffra för 1999 är 10%. Samtidigt är det ungefär 18% av barnen som år 2012 går färre än 15 timmar/vecka medan det år 1999 är ungefär 10% som gör det. Sammanfattningsvis är den genomsnittliga vistelsetiden alltså densamma år 1999 och år 2012, dock går fler barn både längre och kortare veckor år 2012 än 1999. Trots detta är uppfattningen hos både pedagoger och media att vistelsetiden för barn i förskolan har ökat markant de senaste 20 åren.
Det här är det intressanta tycker jag, hur vår subjektiva uppfattning om verkligheten får oss att tolka verkligheten i överensstämmelse med vår uppfattning, det vill säga, har du en uppfattning om att något är på ett visst sätt kommer du förstärka det du upplever som stämmer med din uppfattning och förminska det som går emot din uppfattning. I de fall denna uppfattning är dominerande i samhället (en dominerande diskurs) kan man prata om kulturell dominans (Young, J. (1999)) som då riskerar att osynliggöra och marginalisera olika grupper helt enkelt beroende på att de och/eller deras beteende inte stämmer med den dominerande diskursen. Det är ganska enkelt att anta att eftersom vi har en uppfattning om att barn har längre veckor i förskolan idag än förr, är det också vad vi ser när vi tittar på vår verksamhet, siffrorna från Skolverket ger dock en annan bild.
Någonting som påpekas både 1999 och 2012 är det faktum att barns närvarotider är beroende på om föräldrarna är sammanboende eller inte, föräldrars utbildningslängd, om föräldrarna är arbetslösa och huruvida barnen har flera syskon eller ej. Det är också skillnad i närvarotid i förskola respektive familjedaghem. Barn till ensamstående föräldrar samt föräldrar med högre utbildning har generellt längre vistelsetid än barn till sammanboende föräldrar och föräldrar med som längst gymnasial utbildning. Med andra ord kan säkert pedagoger i välbärgade medelklassområden ha barn med generellt längre vistelsetider än pedagoger som arbetar i mer social utsatta områden, vilket också gör att dessa pedagogers generella uppfattning om barns vistelsetider med stor sannolikhet kommer skilja sig åt.
Slutsatsen jag kan dra av detta är egentligen enbart att det förvisso är något fler barn som går längre veckor i förskolan idag än 1999 men samtidigt är det också fler barn som går riktigt korta veckor vilket gör att den genomsnittliga vistelsetiden för barn i förskolan inte har ökat. Att vi upplever att många barn går längre veckor har antagligen med vår egen subjektiva uppfattning, samhällets diskurser och vart vi arbetar att göra men också att fler barn idag är inskrivna i förskolan än det var 1999, vilket gör att det rent numerärt blir fler barn med långa veckor.
Jag måste också erkänna att jag blev väldigt förvånad över att den genomsnittliga vistelsetiden inte skiljde sig åt alls mellan 1999 och 2012 och att det därigenom tog betydligt längre tid att skriva det här inlägget och dessutom blev något helt annat än jag hade tänkt från början.
Skolverket (2001) Skolverkets rapport 203: Barns omsorg. Tillgång och efterfrågan på barnomsorg för barn 1-12 år med olika social bakgrund. Stockholm: Liber.
Skolverket (2014) Rapport 392: Föräldrars val och inställning till förskola och fritidshem. Resultat från föräldraundersökningen 2012. Stockholm: Liber.
Young, J. (1999) The Exclusive Society: Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity. London; Thousand Oaks: Sage Publications. ISBN 0-8039-8151-1